Min sista dag

Jag orkade bara vara utan traning en hel dag. Morgonen darefter borjade jag trana igen med ett rott tapekors pa armen. Traningen gick battre an vantat, det gjorde ont men kandes battre for varje dag.

Under min sista vecka har i Japan har det hant en hel del. Jag blev bjuden pa middag hemma hos Yano san (dar Bjorn ar inneboende for tillfallet). Dylan fixade grillfest hemma hos sig med hejdafiliptema. Igar akte jag till Tokyos konstgjorda oar for en ordentlig promenad pa tillbakavagen over Rainbow Bridge ca 2-3km.

Jag har haft nagra hejda-tal i dojon och jag holl ett hejda-tal infor min Japanskaklass. Idag ar det Tanabata-festival. Da hanger man sina onskningar pa bambutrad och hoppas att de gar i uppfyllelse.

Ikvall ar det mitt sista pass. Darefter ska vi ga till restaurangen runt hornet och ta en bit mat med nagra fran dojon.

Det har varit grymt haftigt har i Tokyo och mitt humor har hunnit skifta massor. Vissa dagar har jag matt jattedaligt och andra jattebra. Vissa dagar har jag hatat traningen medan jag ibland kant att tre pass per dag ar alldeles for lite. Nu ska jag packa mina grejjor. Pusskram och mellanmjolk!

Nihon-ni kite yume-ga kanaimashita!

ogon + (

Gardagens traning var tuff, mycket tuff. Morgonpasset blev jag runtkastad av Hiroaki sensei och under lunchpasset av Komeini sensei. Kvallspasset korde vi kontringstekniker vilket betyder harda tag.

I slutet av passet lyckades jag skada mig. Jag blev kastad och strackte mig pa ena sidan av overkroppen. Jag fick mycket ont men fortsatte ett tag till. Nar jag strax darefter tog emot en ikkyo kande jag samma smarta pa samma stalle. Under kvallen blev det mer och mer smartsamt i och med att kroppen kyldes ner till normal temperatur.

Idag sitter jag och tittar pa under passen och far ont nar jag lyfter min hogerarm. Det ar min sista vecka har och det vore sjukt jobbigt om jag inte hinner repa mig for att trana mer innan jag aker hem. Vi far se hur jag mar imorgon.