Ett litet utdgar fran ett mail till min far...
...Du var orolig att jag jamt skulle ata sushi har i japan. SKARPNING SVENSK-JAPANSKA RESTAURANGER! Japaner ater knappt sushi! Det finns ju sjalvklart reastauranger som saljer sushi men japaner ater for det mesta nudlar. Annars ris med fisk, kyckling, flask osv. Hittills har jag inte hunnit ata suchi. Det ar ganska exklusivt och ovanligt.
Idag var jag forst och tranade i tva traningshallar som jag inte brukar trana i; Tanashi och Tachikawa dojo. Hiroaki sensei tog med mig lite overallt. Sen var vi pa 11arskalas. Hiroaki senseis dotter fyllde ar sa vi gick pa karaoke. Det var roligt men jag forstod ingenting. Jag bad om Sakamoto Kyu. Vi sjong for fullt!
Imorgon vaknar jag 5.45 (pa min lediga dag!) for att aka till Nikko. ca 2 timmar med tag fran Tokyo. Det ar en stad kand for sina tempel. Jag aker dit sjalv men det finns manga turister sa jag ska nog ha det trevligt! Jag hoppas att det inte regnar dock.
söndag 28 juni 2009
torsdag 25 juni 2009
Ukemi Nana ju
Som sagt brukar man efter passet fa kora lite ukemitraning med Hiroaki sensei (Komeini sensei tycker om att kasta mig ocksa). Bjorn berattade att under hans uchi-deshiperiod brukade han bli kastad minst 50-60 ganger. Detta inspirerade mig sa under morgonpasset igar roppade jag ut "go ju" (50). Nar jag narmade mig de sista fallen och den sista kraftresterven horde jag mig sjalv ropa "20 till!". Kande mig ganska snurrig efterat. Idag fick man ju inte vara samre haller... ar helt slut nu. Godnatt!
onsdag 24 juni 2009
Jag har fatt mintplaster for mina knan... haha
Ahhh! Trotter ar jag! Massor och aterigen massor med traning. Har precis slangt i mig lite mat och snart ska jag sova innan det ska stadas innan barnpasset.
Utover traningen hander det ocksa en del. Sato san som har en Kinesisk restaurang bjod mig, Anita och Bjorn pa en trevlig middag. Den 27 ska jag pa onsen tillsammans med Dylan och dagen efter ar det tioarskalas for Hiroakis dotter. Detta firas med Karaokekvall! Veckan efter blir det grillkalas hemma hos Dylan och darefter min sista japanskalektion da jag ska halla ett tre minuters tal infor klassen. Nagonstanns daremellan ska jag och Anita hem till Yano san (dar Bjorn ar bosatt) for att kaka middag.
Massor av skoj bade pa och utanfor mattan. Ena sekunden finns det ingenting att gora och andra ar det jattestressigt. Det ar svart att lyckas halla mat och sovrythmen. Godnatt och at kex!
Utover traningen hander det ocksa en del. Sato san som har en Kinesisk restaurang bjod mig, Anita och Bjorn pa en trevlig middag. Den 27 ska jag pa onsen tillsammans med Dylan och dagen efter ar det tioarskalas for Hiroakis dotter. Detta firas med Karaokekvall! Veckan efter blir det grillkalas hemma hos Dylan och darefter min sista japanskalektion da jag ska halla ett tre minuters tal infor klassen. Nagonstanns daremellan ska jag och Anita hem till Yano san (dar Bjorn ar bosatt) for att kaka middag.
Massor av skoj bade pa och utanfor mattan. Ena sekunden finns det ingenting att gora och andra ar det jattestressigt. Det ar svart att lyckas halla mat och sovrythmen. Godnatt och at kex!
torsdag 18 juni 2009
Nu borjas det
Regnperioden ar lindrigare an vad jag trodde. Det ar mulet hela dagarna men regnar bara lite da och da. Det ar lite jobbigt med regnet eftersom vi hanger var tvatt pa tork utomhus. Nar jag ska till Kodaira for kvallspassen tar jag tillochmed pa mig sommarjackan for att det blir lite svalt.
Skadorna borjar komma nu kanner jag. Jag har hela tiden haft ont i knana men nu borjar det kannas mer. Jag hoppas att det ar pa grund av den svalare temperaturen. Det innebar ju att det blir battre om en vecka! Sen har jag ocksa lyckats fa en spricka under foten vid min lillta.
Anita berattade att hon kramar in sina fotter varje natt for att undvika sant och varje mandag far hon akupunkturbehandling av en dojomedlem (for ett bra pris) for att hela sina knan och ryggen.
Nina min Ninaste, finaste! Igar lyckades vi prata pa skype med webcam. Det var en obeskrivligt trygg kansla att fa se den jag bryr mig om mest. Det ar lite svart med tidsforskjutningen. Basta tillfallet for mig att sitta vid datorn ar efter lunchpasset. Oversatt i svensk tid blir det inte lika roligt. Mamma ar valdigt duktig pa att hora av sig pa mail. Ibland kan det kannas ensamt trotts att jag har flera vanner har. pusskram gurka och pepsi eller kanske stearincornflakes
Skadorna borjar komma nu kanner jag. Jag har hela tiden haft ont i knana men nu borjar det kannas mer. Jag hoppas att det ar pa grund av den svalare temperaturen. Det innebar ju att det blir battre om en vecka! Sen har jag ocksa lyckats fa en spricka under foten vid min lillta.
Anita berattade att hon kramar in sina fotter varje natt for att undvika sant och varje mandag far hon akupunkturbehandling av en dojomedlem (for ett bra pris) for att hela sina knan och ryggen.
Nina min Ninaste, finaste! Igar lyckades vi prata pa skype med webcam. Det var en obeskrivligt trygg kansla att fa se den jag bryr mig om mest. Det ar lite svart med tidsforskjutningen. Basta tillfallet for mig att sitta vid datorn ar efter lunchpasset. Oversatt i svensk tid blir det inte lika roligt. Mamma ar valdigt duktig pa att hora av sig pa mail. Ibland kan det kannas ensamt trotts att jag har flera vanner har. pusskram gurka och pepsi eller kanske stearincornflakes
söndag 14 juni 2009
Tsumagoi, Onzen
Nu har jag precis kommit hem fran traningslagret i bergen. Det var riktigt skont att fa aka dit. Luften ar friskare och omgivningen ar vacker. Jag bode pa ett rum med Michael, Dyllan och Alex. Dylan ar engelskalarare har i Tokyo sa jag har fatt lara mig massor av japanska. Ganska massor i alla fall.
Sjalva traningen utspelade sig i Yamawakis egna dojo som han sjalv byggt med sina egna hander. Kobayashi holl passen forsta dagen och dag nummer tva fick en kvinna vid namn Barbara och Michael, som jag blivit god van med, agera gastinstruktorer. Under Michaels pass var jag uke.
Bada dagarna besokte vi sa kallade Onzen, "hot springs". Mycket varmt och mycket anga. Det var ganska pafrastande att sitta i det glodheta vattnet som ran ut ur berget men efterat kandes det riktigt skont. Mer onsen blir det om tva veckor pa sondag. Dylan ska visa mig en sadan i Tokyo (formodligen mekaniskt uppvarmt vatten).
Darefter var det fest! Det var jattetrevligt att sitta med alla som man annars bara ser i traningsklader och snacka skit. Mitt under festen fick Kobayashi sensei kramp i benet sa han bad mig massera honom. Till slut var vi 5 personer som masserade var hogt arade sensei. Det maste ha sett ganska roligt ut.
Pa tillbakavagen borjade det regna. Klockan var halv sex men det var kolsvart pa himmelen. Gatulyktorna var tanda och regnet slog mot biltutan. Regnperioden har nu borjat. Den narmaste manaden kommer det att regna ca 20 dagar. Jag tycker att det later ganska skont med tanke pa vad som kommer efter regnperioden. Hettan!
Sjalva traningen utspelade sig i Yamawakis egna dojo som han sjalv byggt med sina egna hander. Kobayashi holl passen forsta dagen och dag nummer tva fick en kvinna vid namn Barbara och Michael, som jag blivit god van med, agera gastinstruktorer. Under Michaels pass var jag uke.
Bada dagarna besokte vi sa kallade Onzen, "hot springs". Mycket varmt och mycket anga. Det var ganska pafrastande att sitta i det glodheta vattnet som ran ut ur berget men efterat kandes det riktigt skont. Mer onsen blir det om tva veckor pa sondag. Dylan ska visa mig en sadan i Tokyo (formodligen mekaniskt uppvarmt vatten).
Darefter var det fest! Det var jattetrevligt att sitta med alla som man annars bara ser i traningsklader och snacka skit. Mitt under festen fick Kobayashi sensei kramp i benet sa han bad mig massera honom. Till slut var vi 5 personer som masserade var hogt arade sensei. Det maste ha sett ganska roligt ut.
Pa tillbakavagen borjade det regna. Klockan var halv sex men det var kolsvart pa himmelen. Gatulyktorna var tanda och regnet slog mot biltutan. Regnperioden har nu borjat. Den narmaste manaden kommer det att regna ca 20 dagar. Jag tycker att det later ganska skont med tanke pa vad som kommer efter regnperioden. Hettan!
fredag 12 juni 2009
Kara mor...
Min kara Mamma mailade mig och fragade lite som jag inte lyckat fa fram hittills i blogen sa jag kopierar lite hit...
"Forsta traningspasset borjar 6.30-7.30. Nasta ar 10.00-11.30 i en annan traningshall nagra stationer bort (det ar stressigt men man maste forsoka hinna ata frukost mellan). Sen ar det kvallspass 19.30-21.00. Vi maste vara pa plats ca 1 timme innan passen for att fixa i ordning allt innan folk kommer. Efter passen tranar man ca 30 minuter till om man ar sugen (det brukar man vara) och sen serverar jag te och kakor. Jag brukar lagga mig till sangs innan 24.00.
Pa fredagar har man bara tva pass och pa mandagarna ar det inga obligatoriska pass (men manga olika traningsmojligheter). Da hinner man aka runt lite i staden men oftast brukar man sova 1-2 timmar och ta det lite lugnt i dojon.
Om jag kommer fa uppleva nagat av Japan utover traningshallen? Jag kommer fa se massor! imorgon aker jag pa traningslager 4 timmar med bil fran Tokyo. Staden heter Tsumigoshi och ligger vid bergen. Sen blir det spa och party pa hotellet (Fransk mat). Nasta helg ska jag pa ett annat lager nara Mount Fuji med nagra andra instruktorer. Pa tisdagarna ska jag ga pa Japanskalektioner.
Aikidon ar stor i japan sa det finns manga, manga fler utovare an i Sverige. Under traningen pratar man inte med varandra utan man kor 100% hela passet. Pa sa satt blir det fler utforda tekniker per termin och man blir sa klart duktig snabbare. Japanerna ar jattetrevliga och fina. De hjalper till aven nar de inte har en aning om vad de pratar om. Det sistnamnda kan bli ett problem om man fragar om vagbeskrivning..."
"Forsta traningspasset borjar 6.30-7.30. Nasta ar 10.00-11.30 i en annan traningshall nagra stationer bort (det ar stressigt men man maste forsoka hinna ata frukost mellan). Sen ar det kvallspass 19.30-21.00. Vi maste vara pa plats ca 1 timme innan passen for att fixa i ordning allt innan folk kommer. Efter passen tranar man ca 30 minuter till om man ar sugen (det brukar man vara) och sen serverar jag te och kakor. Jag brukar lagga mig till sangs innan 24.00.
Pa fredagar har man bara tva pass och pa mandagarna ar det inga obligatoriska pass (men manga olika traningsmojligheter). Da hinner man aka runt lite i staden men oftast brukar man sova 1-2 timmar och ta det lite lugnt i dojon.
Om jag kommer fa uppleva nagat av Japan utover traningshallen? Jag kommer fa se massor! imorgon aker jag pa traningslager 4 timmar med bil fran Tokyo. Staden heter Tsumigoshi och ligger vid bergen. Sen blir det spa och party pa hotellet (Fransk mat). Nasta helg ska jag pa ett annat lager nara Mount Fuji med nagra andra instruktorer. Pa tisdagarna ska jag ga pa Japanskalektioner.
Aikidon ar stor i japan sa det finns manga, manga fler utovare an i Sverige. Under traningen pratar man inte med varandra utan man kor 100% hela passet. Pa sa satt blir det fler utforda tekniker per termin och man blir sa klart duktig snabbare. Japanerna ar jattetrevliga och fina. De hjalper till aven nar de inte har en aning om vad de pratar om. Det sistnamnda kan bli ett problem om man fragar om vagbeskrivning..."
Frukost
Pa fredagar ater Kobayashi dojos ledinstruktorer frukost tillsammans efter morgonpasset lett av Dojo Sho (Kobayashi Sensei). Det ar ushi-deshisarna som gor den. Idag var Michael god nog att ta pa sig kockrollen. 12 personer ska mattas och tycka att maten ar god. Innan frukosten serveras har dojon transformerats till ett kontor. Hyllorna i omkladningsrummet har ben och blir till bord som stracks ut genom hela salen och fylls med pappershogar och datorer. Kobayashi dojo har sakert 30-40 dojos under sig. Mycket pappersarbete alltsa.
Efter frukost ar det bara att hitta nagot att arbeta med i ca 4 timmar. Annars ska man sitta i dojon i seiza, redo att ta order. Vi han tvatta Dojo Sho's bil, limma, hafta och klippa papper, stada, tvatta osv.
Nu har jag precis vaknat fran min lilla sovhorna och ska ivag till traning i Kodaira. Jag har tvattat alla mina drackter och handukar for imorgon ska vi aka ivag pa lager over helgen. Ska bli fetingkul! Kasahara Sensei fragade mig om jag ville folja med honom pa att lager helgen efter lett av honom och Koyanagi Sensei i narheten av Mount Fuiji. Klart att jag vill det! Sa tva helgplaner ar nu fardiga.
Efter frukost ar det bara att hitta nagot att arbeta med i ca 4 timmar. Annars ska man sitta i dojon i seiza, redo att ta order. Vi han tvatta Dojo Sho's bil, limma, hafta och klippa papper, stada, tvatta osv.
Nu har jag precis vaknat fran min lilla sovhorna och ska ivag till traning i Kodaira. Jag har tvattat alla mina drackter och handukar for imorgon ska vi aka ivag pa lager over helgen. Ska bli fetingkul! Kasahara Sensei fragade mig om jag ville folja med honom pa att lager helgen efter lett av honom och Koyanagi Sensei i narheten av Mount Fuiji. Klart att jag vill det! Sa tva helgplaner ar nu fardiga.
torsdag 11 juni 2009
Ki
Man maste ata sitt ris nogrant. I varje riskorn finns det sju sjalar. Om man lamnar kvar ett riskorn i sin skal, lamnar man kvar sju sjalar...
Kanji-tecknet Ki som finns med i Ai ki do brukar oversattas som livskraft eller energi. Kanjin visar ett risfalt och anga. Konstigt tyckte jag forut. Men vad ater man har i Japan. Ris. Det ar dar dessa manniskor hamtar sin livskraft!
Massor av god mat finns det har. Massor av olika ratter som inte gar att identifiera. Ater jag knaprig fisk eller ar det en gronsak? Skitskumma stallen men sjukt spannande.
En annan sak jag maste namna innan passet borjar ar att jag varit med om mitt livs coolaste stund. Ni vet de dar toaletstolarna med musikspelare och "shower"-knapp. Jag testade en sadan! Har man inte blivit spolad med en fontan sa har man inte levt! Nar blir detta populart i Sverige man tro? Jag vill ha!
Kanji-tecknet Ki som finns med i Ai ki do brukar oversattas som livskraft eller energi. Kanjin visar ett risfalt och anga. Konstigt tyckte jag forut. Men vad ater man har i Japan. Ris. Det ar dar dessa manniskor hamtar sin livskraft!
Massor av god mat finns det har. Massor av olika ratter som inte gar att identifiera. Ater jag knaprig fisk eller ar det en gronsak? Skitskumma stallen men sjukt spannande.
En annan sak jag maste namna innan passet borjar ar att jag varit med om mitt livs coolaste stund. Ni vet de dar toaletstolarna med musikspelare och "shower"-knapp. Jag testade en sadan! Har man inte blivit spolad med en fontan sa har man inte levt! Nar blir detta populart i Sverige man tro? Jag vill ha!
tisdag 9 juni 2009
Traningen satter igang!
Dag tva borjade som samtliga kommer borja. Kl 05.00 ringde morgonklockan och det var dags att stada undan sangarna och snygga till hallen innan morgontraningen satter igang.
Passet var precis som dagen innan i mycket hogt tempo. Efter traningspasset och man ar glodvarm inne i kroppen blir man uppkallad av Hiroaki for en liten omgang till. Han raknade vall till 40 eller nagot liknande medan han kastade mig hej villt. Da blir man trott!
Efter passet sitter alla ner och tar en kopp te pa mattan innan man drar ivag for att ata frukost. Eller som nu efter lunchpasset ata, vada? Jo, lunch. Igarkvall blev det ingen te-drickning. Istallet skulle jag valkomnas med ol och kakor.
Jag har nu fatt lite bekanta har borta. Mina deshivanner som bor i denna dojo ar snalla men talar ingen engelska. Daremot finns det en kvinna, Anita, som kommer fran Wales och ar lite av en raddning i allt det frammande. Vidare har vi Michael Black som leder en dojo i Texas (dock inte deshi detta ar).
I helgen ska jag pa ett tufft lager nagonstans i skogen. Ska tydligen bli spa och fest efter passen! Naste erkanna att det bara efter tre pass gor fruktansvart ont i kroppen. Nu ska jag forsoka sova lite innan jag ska pa kvallspasset i Kodaira. Onska mig en god somn!
Passet var precis som dagen innan i mycket hogt tempo. Efter traningspasset och man ar glodvarm inne i kroppen blir man uppkallad av Hiroaki for en liten omgang till. Han raknade vall till 40 eller nagot liknande medan han kastade mig hej villt. Da blir man trott!
Efter passet sitter alla ner och tar en kopp te pa mattan innan man drar ivag for att ata frukost. Eller som nu efter lunchpasset ata, vada? Jo, lunch. Igarkvall blev det ingen te-drickning. Istallet skulle jag valkomnas med ol och kakor.
Jag har nu fatt lite bekanta har borta. Mina deshivanner som bor i denna dojo ar snalla men talar ingen engelska. Daremot finns det en kvinna, Anita, som kommer fran Wales och ar lite av en raddning i allt det frammande. Vidare har vi Michael Black som leder en dojo i Texas (dock inte deshi detta ar).
I helgen ska jag pa ett tufft lager nagonstans i skogen. Ska tydligen bli spa och fest efter passen! Naste erkanna att det bara efter tre pass gor fruktansvart ont i kroppen. Nu ska jag forsoka sova lite innan jag ska pa kvallspasset i Kodaira. Onska mig en god somn!
måndag 8 juni 2009
Inga fler prickar
Bahh! Antligen framme efter en otroligt lang resa. Val framme i Heathrow fick jag vanta 4 timmar till flyget som skulle ta mig tillbaka over Sverige och sedan vidare till Narita, Tokyo. Det var smatt panikartat nar jag satt pa flygplatsen och borjade fundera pa hur fruktansvart hungrig jag var. Det k:ndes dumt att betala kortavgiften for att vaxla till brittiska pund. Till min raddning hittade jag 120 SEK i fickan som snabbt oversattes till fyra baconmackor.
Efter att ha stigit pa flight BA005 aterstod endast elva timmar till landning. Jag hann bli ganska less pa att sitta dar tills vi flog over de japanska bergen. Det var fiiint.
Som jag sa manga ganger tidigare fatt beskrivet ar luftfuktigheten i Tokyo enorm. Det mulna vadret bidrog ytterligare till en supervarm och klibbig luft.
Vid bagageupphamtningen traffade jag tre svensktalande filurer (Thomas, Gabriella och Ylva) som gjorde mig sallskap (Thomas, Gabriella och Ylva) som gjorde mig sallskap en vag in pa min fard mot Tokorozawa. De bor i Ickeb... nanting, vilket ligger nara Shinjuku och Hombu dojo. Mitt emot oss i taget satt den ondaste ungen i varlden. Hans mamma sag valdigt sliten och trott ut men han fortsatte att gapa och skrika de 75 minuterna som resan tog. Han lyckades ocksa klattra upp i vaskutrymmet och ata nagra liter snor. Ush!
Jag har blivit varnad for att kommunikationssystemet i Tokyo ska vara svart men utover att det ar otroligt komplext och innehaller manga stationer haller jag inte med. Stationsnamnen finns pa engelska och om man ar lite uppmarksam gar det alldeles finfint att ta sig fram. Nasta stop Koku-Koen (Tokorozawa dojo)!
Nu sitter jag i dojon och invantar stadningen infor barnpassen, da har jag rast och de andra ushi-deshisarna ska da visa mig runt i omradet. Vi at tillsammans med Hiroaki en mycket god lunch pa en restaurang precis vid dojon. Under de minutrarna som vi at (de ater snabbt!) hann vi komma in pa mangder av etikettregler som galler vid maltiderna. Nu ar jag sjukt sugen pa kvallens traning och darefter kommer en valfortjant sovstund.
Efter att ha stigit pa flight BA005 aterstod endast elva timmar till landning. Jag hann bli ganska less pa att sitta dar tills vi flog over de japanska bergen. Det var fiiint.
Som jag sa manga ganger tidigare fatt beskrivet ar luftfuktigheten i Tokyo enorm. Det mulna vadret bidrog ytterligare till en supervarm och klibbig luft.
Vid bagageupphamtningen traffade jag tre svensktalande filurer (Thomas, Gabriella och Ylva) som gjorde mig sallskap (Thomas, Gabriella och Ylva) som gjorde mig sallskap en vag in pa min fard mot Tokorozawa. De bor i Ickeb... nanting, vilket ligger nara Shinjuku och Hombu dojo. Mitt emot oss i taget satt den ondaste ungen i varlden. Hans mamma sag valdigt sliten och trott ut men han fortsatte att gapa och skrika de 75 minuterna som resan tog. Han lyckades ocksa klattra upp i vaskutrymmet och ata nagra liter snor. Ush!
Jag har blivit varnad for att kommunikationssystemet i Tokyo ska vara svart men utover att det ar otroligt komplext och innehaller manga stationer haller jag inte med. Stationsnamnen finns pa engelska och om man ar lite uppmarksam gar det alldeles finfint att ta sig fram. Nasta stop Koku-Koen (Tokorozawa dojo)!
Nu sitter jag i dojon och invantar stadningen infor barnpassen, da har jag rast och de andra ushi-deshisarna ska da visa mig runt i omradet. Vi at tillsammans med Hiroaki en mycket god lunch pa en restaurang precis vid dojon. Under de minutrarna som vi at (de ater snabbt!) hann vi komma in pa mangder av etikettregler som galler vid maltiderna. Nu ar jag sjukt sugen pa kvallens traning och darefter kommer en valfortjant sovstund.
söndag 7 juni 2009
Lugnet före stormen...
... som ska leda till att jag finner ett nytt lugn.
Jag har tränat i Gubbängens Aikidoklubb sedan jag var tio år gammal. Jag berättade redan under min första termin för min tränare (Klasse) att jag skulle bli världens bästa aikidoka. Han skrattade och sa att "det är väll klart att du blir det och du bara kör på". Sedan dess har drömmen om att få åka till Aikidons hemland varit stor.
Drömmen blir nu verklighet tack vare det stora stödet från Gubbängens Aikidoklubb och Urban Aldenklint med Iyasaka. Imorgon åker jag iväg till Tokyo för att under en månad leva som Ushi-deshi. Jag kommer bo i Tokorozawa dojo (där en stor del av min träning kommer bedrivas). Hemmaplansdojo nummer två är Kobayashi dojo, Kodaira. Jag ska i den mån jag hinner och har tillgång till dator med västerländskt tangentbord försöka skriva lite om mina upplevelser och passa på att dela med mig av lite bilder.
Min goda far har gått med på att vakna tidigt (04.30) imorgon och köra mig till Arlanda. Jag flyger med British Airways så flyget går via Heathrow, London där jag byter till ett större plan med destination Narita, Tokyo. Jag har spanat lite på kommunikationen från flygplatsen till Tokorozawa och det tog mig inte särskillt lång tid innan jag insåg att det inte är lätt att förstå systemet. Allt är nu packat och klart och nervositeten finns underliggande. Det känns svårt, om inte omöjligt att tänka mig vad som väntar bara några timmar bort. Önska mig lycka till!
Tills nästa gång!
Jag har tränat i Gubbängens Aikidoklubb sedan jag var tio år gammal. Jag berättade redan under min första termin för min tränare (Klasse) att jag skulle bli världens bästa aikidoka. Han skrattade och sa att "det är väll klart att du blir det och du bara kör på". Sedan dess har drömmen om att få åka till Aikidons hemland varit stor.
Drömmen blir nu verklighet tack vare det stora stödet från Gubbängens Aikidoklubb och Urban Aldenklint med Iyasaka. Imorgon åker jag iväg till Tokyo för att under en månad leva som Ushi-deshi. Jag kommer bo i Tokorozawa dojo (där en stor del av min träning kommer bedrivas). Hemmaplansdojo nummer två är Kobayashi dojo, Kodaira. Jag ska i den mån jag hinner och har tillgång till dator med västerländskt tangentbord försöka skriva lite om mina upplevelser och passa på att dela med mig av lite bilder.
Min goda far har gått med på att vakna tidigt (04.30) imorgon och köra mig till Arlanda. Jag flyger med British Airways så flyget går via Heathrow, London där jag byter till ett större plan med destination Narita, Tokyo. Jag har spanat lite på kommunikationen från flygplatsen till Tokorozawa och det tog mig inte särskillt lång tid innan jag insåg att det inte är lätt att förstå systemet. Allt är nu packat och klart och nervositeten finns underliggande. Det känns svårt, om inte omöjligt att tänka mig vad som väntar bara några timmar bort. Önska mig lycka till!
Tills nästa gång!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
